HIDEsoundArt

Verkkommentarer

Daniel Eideholm
BLOCK – Redemption 1-5 (2002) 100’
Bandstycke med live-elektronik.

Pär Johansson
Liten svit (1996) 4’48"
(Fanfar 0’22" – Nocturne 1’23" – Omaggio a Dufay 2’59")
Denna svit, som är att betrakta som ett ungdomsverk, består av tre övningsstycken
från en kurs på EMS. Allt ljudmaterial är framställt med Yamahasynten SY77, vilket
ger de ganska olika satserna en slags klanglig enhet.
Notes on Chinese Warfare (1998) 5’33"
Ursprungligen tänkt som en studie i integration av olika ljudande objekt med stor
klanglig variation, kom verket att växa ut till ett slags kontrapunktisk, långsamt
fortskridande akustisk film. Traditionell musikalisk utveckling undviks till förmån för
en mer cyklisk tidsuppfattning, men det finns också tendenser till tematisk
enhetlighet mellan vissa avsnitt.
Verket är egentligen inte programmatiskt, men antyder vissa parallella
händelseförlopp som äger rum i ett stort, hangarliknande rum. Ljudmaterialet är
övervägande konkret eller framställt med analogsyntar. Digital bearbetning har
använts ytterst sparsamt.
Titeln är dels ett försök att i ord fånga stämningen i verket, dels en anspelning på
ett kommande verk, Det tomma palatset, som är inspirerat av vissa idéer i kinesisk
filosofi och litteratur.
Nepenthe II (1999/2003) 12’
Detta verk är inspirerat av värmedöden – universums utvidgning och sönderfall –
och har ett mycket strikt formschema där samma ljudmaterial hela tiden
återkommer i nya konstellationer. Alla ljud är hämtade från mina tidigare verk.
Originalversionen av Nepenthe är ursprungligen knappt 36 minuter lång, men verket
framförs här i en förkortad och något bearbetad form.
Coughing on Mars (1999) 3’55"
Utan att vara programmusik försöker detta verk beskriva en dröm och ett
uppvaknande. Formen är tredelad, där de överlappande delarna skiljs åt genom
stämvävens tillfälligt minskade täthet.
Coughing on Mars är specialskrivet för Elektrofonen, en ljudskulptur med 12
oberoende ljudkanaler, men spelas i en version för åtta kanaler. De olika kanalerna
har främst utnyttjats till att låta flera självständiga processer samspela i rummet och
bara undantagsvis till dynamisk panorering och tredimensionella effekter.
Ljudmaterialet utgörs av konkreta, syntetiska och digitalt bearbetade konkreta ljud.
Några av ljuden är ursprungligen radioastronomiska data.
Restprinciper (2001) 1’15"
Azathoth (2001) 5’45"
Hommage à Rune Lindblad.
Orqwith (2001) 9’50" (Daniel Eideholm/Pär Johansson)
Tender Berth Musicke (2002) 6’57" (Pär Johansson/Jan Liljekvist)
(Part I 2’43" – Part II 2’39" – Part III 1’31")
"- Lyckan leder oss bättre än vi någonsin kunde önska.
Se bara, käre Sancho, där har vi nu trettio eller några till hiskeliga jättar som jag tänker kämpa med
och fälla till siste man. Med bytet från dem skall vi grunda vår rikedom, det är god kamp och en gudi
behaglig gärning att utrota den ohyran från jordens yta."
Tender Berth Musicke är komponerat på EMS och i Studio Alpha, Visby.
Det tomma palatset (2000) 24’04"
"Efter att först ha kringränt och sedan belägrat Palatset i över tre månader, utgick oförmodat en
order om att storma murarna och angripa den inre gården. Vid vår framgångsrika ankomst till gården
möttes vi av fullkomlig stillhet och ödeläggelse. Huvudbyggnaden stod i ruiner. Det inre av Palatset
var vandaliserat och plundrat. Draperier, målningar och alla värdefulla dekorationer var skändade
eller bortrövade.
Som för att mildra minnet av massakern hade träd, buskar, gräs och blommor funnit sin väg tillbaka
och påbörjat återerövringen av det människodanade. Fåglar hade byggt sina bon, rävar och
grävlingar inrett sina gryt och lyor, myror uppfört sina stackstäder. Så att anblicken nu företedde en
förutsägelse om naturens återtagande av de platser den en gång avträtt till människan. Som om vi
sedan länge, oss själva ovetande, hade varit förutbestämda att möta en tom och övergiven boning.
Vi började då att uppteckna inskriptionerna på murarna, vi samlade ihop de få kvarlevor och spår av
mänskligt liv i vad som fanns kvar av rummen, salarna och förrummen, och våra skrivare sändes
till det förfallna biblioteket för att kopiera vad som återstod av böcker och skrivna dokument och
tolka deras budskap. Allt detta gjordes i ett försök att kartlägga och begripa vad som måste ha
utspelat sig många år före vår belägring av Palatset."
Jianzhu-kommentaren noterar: "Från detta tillfälle emanerar bruket att hänvisa till
historievetenskapen genom att tala om Det tomma palatset."
Xia Gu, med hänvisning till myten om Belägringen av det tomma palatset, i andra-kommentaren
(jianzhu) till en tidig Ming-utgåva av Credo Incognito (Qian fu lun) av Han-filosofen Wang Fu.
Översättning av Göran Sommardal i Det tomma palatset. En arkeologi över ruiner och rutiner i
kinesisk litteraturtradition, Stockholm, 1992.
Verkets emotionella innehåll härrör från mina intryck av citatet ovan och av Göran
Sommardals avhandling. Jag försökte skapa ett stycke med långsamt växlande
textur och cykliskt tidsförlopp.
Storformen bygger på teorin om De fem faserna (eller elementen) från kinesisk
filosofi – jord, trä, eld, metall och vatten – och deras korrelationer, särskilt De fem
årstiderna. Jag har också använt slumpmetoden ur Förvandlingarnas bok (Yi jing) för
att välja ut ljudmaterial till ett par av verkets sektioner.
The Outsider (2003) 4’17"
"Unhappy is he to whom the memories of childhood bring only fear and sadness."
At the Mountains of Madness (2002) 13’43"
The Colour out of Space (2002) 7’18"
"West of Arkham the hills rise wild, and there are valleys with deep woods that no axe has ever cut.
There are dark narrow glens where the trees slope fantastically, and where thin brooklets trickle
without ever having caught the glint of sunlight. On the gentle slopes there are farms, ancient and
rocky, with squat, moss-coated cottages brooding eternally over old New England secrets in the lee
of great ledges; but these are all vacant now, the wide chimneys crumbling and the shingled sides
bulging perilously beneath low gambrel roofs."
The Outsider, At the Mountains of Madness och The Colour out of Space bildar
tillsammans en svit och är mycket löst modellerade efter tre noveller med samma
namn av den amerikanske författaren Howard Phillips Lovecraft (1890-1937).
Förutom för att vara en inflytelserik – men tämligen ojämn – författare av skräck-
och science fiction-litteratur, är Lovecraft också känd för sin oerhört omfattande
korrespondens, som utgörs av omkring 100 000 (sic!) brev till vänner och kolleger.
Av dessa är omkring 20 000 bevarade. De är en unik källa till insikt i Lovecrafts
personlighet och livsåskådning, hans författarskap och estetiska hållning, hans
utveckling från politiskt konservativ till Roosevelt-anhängare och aristokratisk
socialist, samt hans kärlek till katter!
Sviten är både en musikalisk gestaltning av vissa idéer och intrigelement i
novellerna och ett slags musikaliskt självporträtt (inte utan en viss självironi, vilket
kanske framförallt märks i The Outsider). De ingående verken skildrar dock inte
några händelser ur mitt liv, och även om varje del har en form som anknyter till
respektive novells struktur, återspeglas berättelsernas innehåll bara på ett mycket
ytligt plan. Det väsentliga är i stället stämningen, som i t ex At the Mountains of
Madness utgörs av den melankoliska visionen av Antarktis vidsträckta, iskalla
skönhet.
The Outsider är komponerat på EMS, i Studio Alpha och på Media Artes, Växjö och
uruppförs vid denna konsert, som också är det första tillfälle då sviten framförs i sin
helhet.
At the Mountains of Madness är komponerat på EMS, i Studio Alpha och på Media
Artes.
The Colour out of Space är komponerat på EMS och i Studio Alpha.
Om Pär Johansson
Jag är född 1972 och har, förutom musik, studerat både tekniska och humanistiska
ämnen. Min elektron-musikutbildning ägde rum mellan 1995 och 1997 på EMS, där
jag komponerat de flesta av mina verk och dessutom är verksam som sekreterare
och lärare i akustik och ljudsyntes.
Jag hämtar ofta inspiration ur litterära eller filosofiska källor. Min musik är därför
ofta berättande, narrativ, och innehåller ibland omedelbart igenkännbara ljud, men
den är knappast programmusik i traditionell mening. Inte heller är den konceptuell
ljudkonst, eftersom det estetiska utförandet för mig är lika viktigt som de
bakomliggande idéerna. Avsikten är att musiken skall kunna avnjutas också utan
kännedom om idéinnehållet. Mitt ideal ligger nära det abstrakt känslomässiga
berättandet i en Chopinballad.

Jan Liljekvist
Alice in Juju-land (1999) 8’11’’
När jag gör musik, även i andra genrer än den elektroakustiska, utgår jag ofta från
en rytm, ett groove. Från rytmen växer sedan det övriga musikaliska materialet
fram. I slutändan kan rytmen lyftas bort men ligger ändå kvar och ger musiken en
strukturell bas. I ALICE… får dock rytmen stå för sig själv. Jag ville låta den göra en
resa; utvecklas, brytas upp, transformeras och komma tillbaks, till det yttre
oförändrad men med sina nya erfarenheter i bagaget. Jag tog den med till Juju-
land…
The Arkham Quartet (2000) 10’30’’
1. Allegro
2. Allegretto (col legno)
3. Adagio
4. Non troppo lento
5. Allegro – Andante
The Arkham Quartet skrevs som ett försök att göra en elektroakustisk stråkkvartett.
Min främsta influens för detta verk är Bela Bartoks stråkkvartett nr 3 som jag
hämtat formuppbyggnaden från. Alla ljud kommer från min violin, inspelad och
bearbetad på EMS i Stockholm. Framfördes på Fylkingen i april 2000 samt i Norwich,
England, i november 2000.
This is a time when politicians handle social problems of society by ignoring them.
In Sweden, for example, one has shut down mental hospitals and thrown out the
patients into a reality they are unable to cope with. One sees them wandering about
begging, hounded by the public transports security guards.
When you encounter these people, remember – this situation might not be
selfimposed on their part! This is music as played by the mentally wounded for the
criminally insane!
Being Jan Liljovic (2000) 10’33"
(Andante – allegro – adagio – moderato serioso)
Ett 12 1/4-tonsexperiment för kvadratiskt piano, påverkade stråkar och bearbetade
slagverkare.
Musik: Jan Liljovic
Piano: Liljovic
Stråkar: Liljovic
Slagverk: Liljovic
Flesh Converters – is meat murder? (2000) 1’35’’
Flesh Converters är ett inlägg i en pågående debatt om etik runt djurhållning och vår
rätt att utnyttja levande varelser för våra egna syften. Har framförts i Norwich,
England, november 2000, samt på Fylkingen i december 2000.
Serenad för stråkar (2003) 3’05"
Two Dancers (Kompo & Samajo) (2003) 5’13"
Global Bliss (2002) 5’50"
We are happy to have the fortune to live in a time when all thinking and reflection is
taken care of for us by people with a profound and deep feeling for justice and
human rights. These great thinkers will handle all problems that can rise out of
difficult political situations in the poorer outbacks of our planet. For or against – be
sure you’re on the winning side.
All words come from speeches of The President of the United States of America.
Read by Sara Jungberg.
Five Easy Pieces (2002) 25’
In the most miserable Karma (1999) 12’ (Sten Backman/Jan Liljekvist)
Förklädd Gud (2001) 24’50"
Elektroakustisk svit i nio akter.
Musik: Jan Liljekvist
Text: Hjalmar Gullberg
Röst: James Ngugi
Slagverk: Sebastian Åberg
Innehåller fragment från Slutförbannelser av Rolf Enström.
Förklädd Gud är ett försök att skriva ett längre stycke, bestående av korta satser
men sammanhållet av en enhetlig text. Jag har valt "Förklädd Gud" av Hjalmar
Gullberg som grund för min musik därför att det är ett verk jag tycker mycket om.
För att komma bort från den storsvenska klang som texten ofta får i munnen på en
skolad skådespelare lät jag min gode vän James (ursprungligen från Kenya) läsa.

Ej för de starka i världen
men de svaga
Ej för krigare men bönder,
som ha plöjt sin jordlott utan att klaga
spelar en gud på flöjt.
Det är en grekisk saga...
I.
Vem spelar på en pipa en låt av
gryningsluft
för himmelsk att begripa, höjd över allt
förnuft?
Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda
text?
Vem spelar på jorden för djur och växt?
Vem är den gode herden,
som för sin flock i vall
och som med gräs förser den
och toner av kristall?
Vem går på betesängar
i sommardagens kvalm
och sover bland drängar
på jordisk halm?
II.
Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall.
Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.
Längst ner vid bordet är hans sked och
skål.
Bland kreatur i ladan är hans bädd.
Han äger inget jordiskt föremål.
I herdekappa går en gud förklädd.
III.
Kring höstlig vaktelds bränder
församlar han frysande får
och sköter med kloka händer
de djur som ha sår.
Hans sanna hem är sagan,
hans själ är lyra och dikt.
Dock gör han utan klagan
sin jordiska plikt.
IV.
Välsignelse följer i gudarnas spår.
Om kappan än döljer hans gyllene hår,
så blomstrar den mark där han går.
Han spelar för djuren, som följa hans takt,
för solen, för skuren i nyplöjd trakt,
där döden förlorar sin makt.
V.
Husbonden må vi prisa säll,
Tessaliens monark.
När han står upp vid hanegäll,
är han på helgad mark.Ty den, som bland hans drängar bor
och äter deras mat,
är solens herre, månens bror
och stjärnornas kamrat.
VI.
Vad faller över träden
för silverglans
vid pipans bröllopskväden
och djurens dans?
Vad är det för ett rike
han kommer från,
han som ej är vår like,
men blott ett lån?
Erinrar han sig, fången
vid äng och vik,
en värld som är förgången
en glömd musik?
Erinrar han sig lyra
och jungfrukör,
ett liv av helig yra,
som aldrig dör?

VII.
Än vandra gudar over denna jord.
En av dem sitter kanske vid ditt bord.
Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.
Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.
VIII.
Tror du, att fåren skulle
beta i morgonglans
på gräsklädd jordisk kulle
om inte gudar fanns?
Tror du att våren skulle
binda sin blomsterkrans
på alla dödas kulle
om inte gudar fanns?
IX.
Bjuder ett mänskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk ar mest,
lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,
synes en ljusglans sprida
sig kring var plågobädd
då sitter vid vår sida
en gud förkläddOm Jan Liljekvist
Studerat komposition för bl a Lars-Gunnar Bodin, Rolf Enström och Anders Blomkvist
på EAM-linjen på EMS i Stockholm. På 1980-talet gitarrist och sångare i
skrammelrockbandet The Shoutless som gjorde ett antal skivor och turnerade i
Europa. Numera fiolist i Två fisk och en fläsk, lovordad grupp med medeltida
ballader på repertoaren. Medverkar ibland på black metal-skivor samt som musiker
och kompositör i olika teatersammanhang.

Love Mangs
Ensemble (2003) 13’00" (utdrag)
Tillsammans med bildkonstnären Pia Knöppel och skulptören Rune Rydelius gjorde
jag våren 2003 utställningen "Ensemble", först på Konstakademien och sedan på
Västerås Konstmuseum. Min del i utställningen, ljuden, bestod av ett 20-tal
ljudfraser tillägnade vardera av 7 stycken konstverk – Afrodites tårdroppsglas,
Självporträtt, Himlen över Löt, Skulpturgrupp, Rocken, Roddbåt och Dénise. Jag tänker
mig att konstverken har "röster" med vilka de tafatt försöker prata med varandra
–dock mest om sig själva. Fraserna uppträder helt slumpmässigt, varje ögonblick är
nytt, det enda jag råder över är "konversationens" täthet.
Liksom ofta i mina kompositioner är det naturen som står modell. I skogen vet du
aldrig vilket ljud som kommer härnäst, likväl blir du sällan förvånad. Du blir inte
överraskad, men heller inte uttråkad. Likaså kan du uppleva en kausalitet mellan
olika ljudhändelser som ofta är helt skenbar. Så också på denna utställning –
ljuden tycks kroka i varandra men i själva verket är det bara din egen kreativitet
som söker ge slumpen ett ansikte.
Stad i ekon – en ljudlig historia (1999) 25’52'"
Tö!
Knutsmässo marknad
Klostret
Urverket
Smedjan
Fritid
Pappersvärlden
Media
Stad i ekon är en resa i ljud genom småstadens historia från äldsta tid till nutid. Som
om alla ekon ännu dröjde kvar. Sida vid sida. 12 000 år på en halvtimme. Så
avlöser de varandra. Isälvens mäktiga dån. Marknadsplatsens kör av människor
och kreatur. Munkarnas mässor och månglarnas myller på bryggor och torg. Från
smedjornas dån och hejarnas dunkande till signalteknikens tjattrande
dataströmmar. Under allt detta i stillsam föränderlighet, ån – den sista rännilen
smältvatten från inlandsisen i slingrande böjar mot Mälaren.
Enköpings museums beställningsverk, med stöd ifrån Helge Ax:son Johnsons
Stiftelse och EMS.
A Day in the Life (2002) 11’00"
A day in the life var en beställning från P3 till Jens Hedman och Love Mangs med
anledning av en ljudkonstspecial i programmet Flipper. En ljudresa genom en
människas vardag.
Hemlanden (2000-2003) 30’00"
Hemlanden är en svit om 3 stycken som tagit sin inspiration ur årstidsväxlingarna
här i Norden.
I – Issång komponerades under vintern 2001/2002, även om ljuden av iskristaller
och spänningar i isytan spelades in året innan under nattliga promenader på den
frusna Mälaren.
När det blir riktigt kallt kan man höra isen byggas på minut för minut. Den bågnar
och krackelerar i sprickor som löper pilsnabbt över fjärdarna i spänningen mellan
uddar och öar, orkestrerad i plötsliga utbrott och djupa suckar följda av långsamma,
låga skallranden. Isen sjunger.
II – Nerthus för gitarr och dator. Skriven för Stefan Östersjö på beställning av
Rikskonserter.
I sina reseskildringar från Germanien beskriver romaren Tacitus en fruktbarhetskult
ägnad gudinnan Nerthus. En avbild rullades under den årliga vårfesten runt på en
liten vagn för att välsigna eller befrukta jorden. Enligt sägnen gömdes vagnen på en
liten ö.
III – Skuggflod komponerades på beställning av Svenska Rikskonserter.
Ljudmaterialet har, med få undantag, sitt ursprung i den akustiska gitarren. Lösa
strängar och flageoletter.
Hösten drar fram genom skogen – mot vattnet.
Planlös,men obeveklig,tömmer hon rymden på fågelsång.
Måttar färg och blandar i tätnande ljus.Mättar rymden med eko.
Allting speglas i sin skugga nu.
Jag stämmer gitarren.
Dissonansen är tätast ögonblicket innan konsonansen … Och allt blir vitt.
Vi, vi vågorna (1997) 19’46"
Intro
I Det första solglittret
II Måsens flygande öron
III En kör i djupet
IV Nocturne
I Vi,vi vågorna ger jag ordet till havet – det ytliga och djupa. Det stilla och
våldsamma. Livmoder och gravplats. Så som fiskarna hör det, och sjöfågeln, och
klipporna. Dom yttersta skären. Långt bortom mobiltelenätets räckvidd. Här ute hör
man inte människan, kanske har hon aldrig funnits. Vi färdas från gryning till
skymning genom en svit av ögonblick och skeenden.
Vi, vi vågorna komponerades hemma och vid EMS under april-oktober 1997. Dikten
"Vågorna sjunga" författades av August Strindberg.Vågorna sjunga
Det är vi,vi,vågorna
som vagga vindarna
till vila!
Gröna vaggor,vi vågor.
Våta är vi,och salta;
våta lågor är vi.
Släckande,brännande,
tvättande,badande,
alstrande,avlande.
Vi,vi,vågorna,
som vagga vindarna
till vila!
A. Strindber

theArtfultechnofuckingmediahippies alias:C. Anders Wallén och Zachris Trolin.
HideMotion (2003)
EchoFuck (2003)
Två interaktiva gestaltningar med rummet som gränssnitt. Gestaltningar som
behöver deltagande, interaktion och lek för att förverkligas.
Publiken ges möjlighet att via sitt fysiska, spatiala, mentala agerande, vara
medskapare och utforskare av konstverket. Den relationen till verket som detta
innebär är en möjlighet till en kommunikation, en interaktiv kvalitet
specifik för datorbaserad media.
Om C.Anders Wallén www.vis.se/caw

Tack
Vi vill tacka våra bidragsgivare, utan vilkas stöd denna konsert inte hade blivit av,
nämligen:
EMS (Elektroakustisk musik i Sverige)/Svenska Rikskonserter
Framtidens Kultur/SEAMS (Sällskapet för elektroakustisk musik i Sverige)
Gotlands kommun, kulturförvaltningen
Längmanska kulturfonden
Visby internationella tonsättarcentrum
Denna konsert är en del av SEAMS Mereamisprojekt.

| HIDEsoundArt | Homepage |